Tisdags ångest när den är som bäst

Jag känner mig måttligt road över diverse mindre bra känslor som svallar upp innuti en på tisdagskvällen.
Inte kan jag skriva heller.
Skolan tär, TÄR..sakta men säkert ner mig. Likt katla, i bröderna lejonhjärta, gömmer jag mig i den mörka avgrunden-ready to kill. KREPP KREPP, så är ni inte så kaxiga längre.

Valborg igår, det är väll ett jävla härj? jag,lollo och Allan kastade oss in i grillbranchen. Spett efter spett spottades ur den helige grillen. Även allans svettiga hamburgare. Hemmagjord tzatsiki och sjukt goda spett.
VI lämnade lollos hus i kaos ( hennes lillasyrra hade tagit över the castle för lite valborgsfirande)
Vi cyklade sedan över bock,sten,sjö,stig mötte upp udo, rundade staden 7 ggr fram och tillbaka. Till slut fann vi simons hus.
Där fann man en hel del trevligt folk.
Men....renlighetsöl och H-units stökigt pinsamma intåg i simons hus gjorde en fundersam. Bu eller bä?
En spya senare i hallen sade sitt. Det var dags att lämna huset. Kricka lämnade huset. Med spya i hans sko. Men han var inte bitter, icke sa nicke du. Jag kände mig nykter och vuxen.

Vi åkte genom staden och det var inte en kul syn. Väl hemma hos Lollo spisades de mackor. Det var däremot gott.

that's all.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback