Sidewalks

Här i Lom är inte tjejutbudet det största, däremot finns de sjuhelvetes mycket unga män. 90% av dessa är ultrabönder. Säkert  Traktor, tippenkepa och snus med i det paketet. Därför är det också spännande och rätt obehagligt att gå ut i Lom. Mestadels så vet de flesta av dessa män att det är liksom ingen vits att försöka, men vissa har fortfarande någonlags naiv känsla att det "kanske går ikväll". Nej.

Igår var det en sån kväll. En riktigt "pölse-fest", som man kallar det här ( jag vet, norrmännen är äckliga)
En charmig man med vit kepa och snus i hela käften kände att, tonight is my night. Han startade sin casanova föreställning med ett högt "Öj". Jag vänder mig och tänker "en ko, en tysk, en invalido?". Ja, äntligen hade han fått upp mitt intresse. Han gör det han alltid har gjort, det han vet "funkar". Han pussar ut i luften och slickar sig runt munnen.

Vafan? va..vad är det tänkt då? jaha, OJ..jamen du..hem till dig ikväll? jag följer med ja. NEJ!

Jag visar upp ett klart äcklat ansikte, vänder mig tvärt och forsätter mitt liv som om ingenting har skett. För det har det inte. Absolut ingenting har skett. Men jodu, då kommer det igen. "ÖJ"
Klart irriterad vänder jag mig om igen, visar upp en "men vafan vill du?" min och skakar trött på huvudet.
Då kommer det. då kommer DET. Han gör "komsi-komsi" med sitt förbannade långfinger.
Jag blir trött, less och stum, allt på en gång. Vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Jag väljer att också utnyttja kroppspråket och ger honom fingret. Långfingret.

Finns det hopp för alla människor, finns det de, jag bara..undrar. Ge mig ett svar någon, kanske du har ett svar?


Om man tänker bort fula män så var iallafall kvällen väldigt kul. Vi träffade flera hyggeliga människor från Oslo som vi boundade med och hade breakcirkel med, sjukt underskattat det. Breakcirkel alltså.